Smågrodornasmågrodornahelangårleendeguldbrunaögonhighwaytohellforyourglory…..

Visst är det så att det helt enkelt inte spelar någon roll vad man sjunger utan att man gör det? Så det är ju klart man gör det; sjunger alltså; och gärna tillsammans med andra. När trettiotusen människor sjunger Jersey Girl på en Springsteenkonsert händer det något i oss. Samma sak händer när trubaduren helt plötsligt tar upp din favoritlåt och gör den bra. Man sjunger med vare sej man vill eller inte. Lyckokänslan ökar i takt med att det låter bra och när du har lärt dej stycket blir känslan starkare. Ibland drar skinnet ihop sej till knotter och magen får den där varma känslan som inte riktigt går att beskriva på ett vettigt sätt. Ofta är effekten långvarig och kan sitta i flera dagar men ibland känns det bara en kortare stund.

 

Men hur går det till och varför blir som det blir? Svaret är lite förenklat att du får en hormondusch rätt ut i blodet när du sjunger. Detta är fakta:

”Hormonsystemet och immunsystemet påverkas och ”måbra-hormoner” utsöndras i blodet. Dessa hormoner är ångestdämpande och smärtlindrande. Stora muskelgrupper i kroppen stimuleras, till exempel mellangärdet och bröstkorgens muskulatur. Långsam djup andning sänker pulsen och blodtrycket. Detta påverkar i sin tur det parasympatiska nervsystemet som är ett antistress-system.”

Alla förstår ju att detta är välgörande för kroppen. Man blir glad, avslappnad och i de bästa stunderna; rasande lycklig. Dessutom smittar det av sej. På körresan till Köpenhamn sitter hela kören i en bred trappa och någon kom på att här skulle det tas bilder. För att dölja den överhängande dansken så säger någon: vi sjunger Feel Good! Efter en refräng så strålade kören, japanerna log och tog bildserier. Till och med de härdade receptionisterna såg glada ut trots att dom inte kunde höra vad gästen framför sa. Bilderna blev mycket bättre och ja, det smittar verkligen. Fråga poliserna som skulle kolla våra id-kort vid gränsen. Där räckte det med en halv refräng för att ta sej igenom gränskontrollen.

 

 

Man kan inte springa på konserter vareviga vecka och framförallt inte pricka in de artister man tycker är riktigt bra. Bra trubbisar är det ont om så vad göra??

Sjung i kör, sjung i duschen, sjung på bussen, Var du gör det spelar inte så stor roll för det viktigaste av allt är: SJUNG!! FÖR TUSAN: SJUNG!!

 

//Bengan – Tenor i GTJ

 

PS. Fakta är hämtat från Stressforskaren T.Theorell.

PPS. Vi vill ha fler Tenorkompisar. Prata med dina manliga vänner. Dom kanske vill bli gladare ;)

 

1 Kommentarer

Har ni smörrebröd?  - En reseskildring i dagboksformat

Rubriken är ett nytt bevingat uttryck i vår kör och myntades av en av våra manliga körsångare. Hur och varför kommer vi till lite senare i denna reseskildring.

 

7 april

6.50 var det samling vid Tannefors kyrka där vår chaufför Eva från Vadstena buss hämtade upp oss. Färden gick söderut mot Helsingborg där vi skulle ta färjan över till Helsingör. Under resan var det lite delade meningar om vad tiden på bussen skulle ägnas till. Det pratades, fikades och snarkades. Den senare aktiviteten avbröts dock brutalt av en irriterande högtalarröst som ville leka Oogha Chakka.

 

Båtresan över Öresund varade 20 minuter vilket inte kan anses vara speciellt lång tid. Snabba som vi är, han vi både handla parfymer, fika och en del av oss även mumsa i sig danska smörrebröd. Detta trots att det var planerat lunchpaus i Helsingör. Men danska smörrebröd kan man inte få för mycket av skulle det visa sig...

 

På eftermiddagen var vi framme i Köpenhamn och checkade in på Hotel Scandic Copenhagen, hela gänget inklusive Liselottes piano. Där nåddes vi av de hemska nyheterna om terroristattentatet i Stockholm. Många av oss hade släkt, vänner eller bekanta som befann sig eller befarandes befinna sig i närheten av attentatsplatsen. Denna fruktansvärda händelse lade sordin på vår resa och påvekan märktes även bland befolkningen i Köpenhamn. 

 

Ett konferensrum var bokat för oss på hotellet där vi sen repade ett par timmar.  På kvällen åt vi en gemensam middag på en Italiensk restaurang med gudomlig lax. Ryktet säger att någon/några intog danska smörrebröd innan läggdags (eller så var det nåt annat danskt), men om det är sant låter jag vara osagt...

 

 

 

8 april

Efter en stadig frukost, där det till vissa personers stora besvikelse inte serverades smörrebröd, var det guidning i Köpenhamn med en lokal svensktalande guide. Vi besökte sevärdheter som Amalienborg, Den lille Havsfrue och många många fler. Mitt på dagen var vi tillbaks vid hotellet och lunch var bokat på en genuin turkisk restaurang tvärs över gatan. Menyn bestod av diverse ottomanska specialiteter som Köfte, Kebab, Guvec mm. Vi hade alla svårt att välja bland alla härliga rätter. Det var DÅ han på bred östgötska kläckte de bevingade orden; - Har ni smörrebröd? 

 

Efter lunch tog bussen oss till Svenska kyrkan där vi repade både nya och gamla låtar. Under pausen bjöds vi på hembakade bullar och kaffe. Efter några timmars fritid åkte vi buss till hotell Merriott där middagen var förbeställt och bestod av kyckling och andra godsaker. För att försäkra oss om att våra röster skulle vakna pigga och klingande blev det tidigt i säng.

 

 

9 april

Tidig frukost och sedan avresa till Kirken i Kulturcenter. KL 9 skulle vi vara på plats för ljud- och ljusrep inför de två gudstjänster vi skulle medverka i. Det var stor skillnad från de genrep vi är vana vid. Här planerades allt på minuten. Vi skulle upp på scen kl 11.06 för att framföra två låtar och sen kvickt ner till våra platser för att inte spräcka schemat. 

Den första gudstjänsten var på danska och inleddes av musiker och lovsångare. Häftig, medryckande musik, ljusspel, rökmaskiner (som sen visade sig vara ånga och inte rök). Kyrkan är en Hillsong kyrka där det kristna budskapet förs fram genom sång och musik.

Den andra gudstjänsten var internationell och förmedlades på engelska. Vi framförde "Lean on me" med Ann-Sofie som solist, därefter "There´s a light" med Karin och Bengan. Och OJ så fint dem sjöng. Det märktes inte minst på församlingen som efteråt kom och tackade oss speciellt. Besöket på Kulturcenter var mycket spännande och inspirerande. Vi blev mottagna med öppna famnen och förhoppningsvis ses vi någon gång igen.

 

Ja då var det bara hemresan kvar. Jag tror många av oss var trötta (men lyckliga) och sov gott medan busschaufför Eva lugnt och tryggt rattade oss hem till Linköping igen.

Glädje, gemenskap och sång är ord som beskriver essensen i Gospel T Joy. Är så glad över att få vara en del av den gemenskapen.

 

Stora kramen till Marie, Karin, Liselotte, buschaufför Eva och till er alla underbara körkompisar. <3

 

 

// S

läs mer 0 Kommentarer